Anja Giermann, instruktör

Halloj alla!
Sommaren har övergått i regnig å kall jäkla höst och nu ska jag banne mig ta tag i bloggandet igen!
Vad har hänt på instruktörs/företagsfronten då? Joo, planerna på en inomhushall med konstgräs är skrotade, tyvärr. Vi fick inte de önskade bidragen och vågade helt enkelt inte sätta oss i miljonskulder... Så, här har varit minst sagt fullt upp på hemmaplan: I juli påbörjade vi arbetet med renovering/tillbyggnad av uthuslängan på baksidan, för att bla ordna teorisal (och ateljé!) till mig! Det blir kanonbra! Min man får dessutom äntligen en riktig verkstad också!
Igår var elektrikern här o kopplade dit element o fasadbelysning, så idag på morgonen hade vi kurspremiär därute! Underbart att slippa köra 6 mil t.o.r till klubben för att jobba!

Jag arrenderar 42x25 meter hage som gränsar till trädgården på baksidan till appelplan å agilitybana. Just nu återstår det STORA arbetet med att fixa grönytorna, som är helt sönderkörda av maskiner och att gräva ner fundament till belysningsstolparna. Summa 8 riktiga superlampor ska upp och herrejisses vad DYRT det är!!! Jag lovar, det är ingen dans på rosor att vara egenföretagare i hundbranschen, RIK blir man inte! (Om man inte heter CM och kör med dominansteorier å "dogtipping", förstås!)

Kursen som startade idag, är till för blivande vallhundar, alltså mestadels bc, som bor på gård och skall fungera som arbetskamrater. Väldigt roligt! Jag berättar mer om det senare!
Vad har hänt för egen del då? Ja, SM i Karlskrona var ingen höjdare, varken arrangemanget eller de egna "resultaten." Äh, vi kommer igen nästa år! Chili är kvalad å klar. Lilla Jaffa blev Godkänd Vallhund i augusti, en milstolpe klar! Sedan har hon lyckats bli uppflyttad till Hoppklass 3 i ett litet huj! HUR gick det till? Särskilt som hon faktiskt inte, har EN enda pinne i agilityklass 1..... Nästan komiskt!
Dessutom lyckades jag köra bort Chili i AGif Folksamcup, men kvala in Jaffa (???), så den 1 nov åker vi å tävlar i finalen i Norrköping! kul, men jag kommer att sakna mitt ess...

Nåväl, jag tackar min lyckliga stjärna, för privilegiet att få arbeta med det jag själv vill, det är fantastiskt! Om en vecka startar ytterligare 2 valpkurser och två gäng med "fortsättare" står å trampar. mycket jobb blir det! Nu ska fåren få mat och sedan ska golvet i lektionssalen målas! Bilder på det "nya" kommer!
Höstkramar!

Hu vilket tråkväder!!
Regn å kallt och vi som har agilitykurs på klubben ikväll... Tur att mina kursare är engagerade å glada ändå;)
Helgen som gick var jag å tävlade med lilla Jaffa, hennes tredje tävling i agility. Hon har ju precis fyllt 18 månader, så jag ser det mest som träning, än så länge. Dock gick vi och vann en Hoppklass och blev därmed uppflyttade till Hoppklass II.... Oj, så fort det gick då?! Och hon är verkligen inte klar för tvåan än... I Agilityklass har vi dock inga meriter än, men de kommer;)

Igår körde jag två kurser i företaget, en Fortsättning hade avslutning, med poängjakt o ett flertal bra-ha-moment och en Valpkurs tränade burlek, "gå och lägg dig" samt av o på knapp. Dessa valpar är fantastiska, så himla duktiga och alla har både leklust, föremålsintresse och "hunger". Det var många som gladeligen SPRANG in i buren för en godisbit och sedan använde buren som en katapult, att få lämna på ett valt ord, ex. varsågod, för en stunds lek. Att frivilligt vara kvar på hundfällen på gräsmattan, var heller inga problem! Duktiga ungar!

På onsdag startar en till valpkurs, på torsdag är det ytterligare ett avslut och på fredag veterinärbesiktning och lottning till helgens Agility-SM! Ojoj, gissa om jag har fjärilar i magen redan! Vi hoppas på strålande väder o många fina resultat i Karlskrona!
Jag bloggar nästa gång, efter SM...

Kram på er därute!
PS. Foto: Henrik Roswall

Ofta kommer det unga/vuxna hundar på kurs, som helt går i sin egen lilla bubbla. Nosandes fram över backen och med noll behov av sin husse/matte, som drar i kopplet, eller springer bredvid -lockandes å pockandes. Men varken godis, eller leksak fungerar; hunden har inte TID! Den vill nosa, pinka o kolla in omgivningen. Känns det igen?

Jag har på senaste tiden funderat mycket över, vilka BEHOV en sån hund har. (Och märk väl, jag tänker inte på små valpar nu, snarare på slynglar och vuxna hundar, som missat en viktig kontaktbit på vägen.) Helt klart, anser sig dessa hundar inte ha något som helst behov, som kan uppfyllas av sin människa. den är mätt, har kanske fått sin långrunda för dagen och har hela huset fullt av leksaker.
Då måste vi SKAPA behov hos den hunden! Ja faktiskt, om man vet med sig, att det är träning på kvällen: Ställ in frukosten då! Eller, om hunden är svåräten i vanliga fall, ställ in till och med maten kvällen före! låt hunden dessutom ha TRÅKIGT! Bort med alla prylar, låt leksakerna bli heliga, låt dem bara komma fram i samband med husse/matte-träning! Svält hunden lite, på både aktivitet o mat och låt den upptäcka tjusningen med att ARBETA för att förtjäna sina behov!

Så kan man ju givetvis inte hålla på i evighet, men nånstans inbillar jag mig, att det trevliga umgänge som kommer sig av, att hunden känner ett tillfälligt BEHOV av vad dennes människa har att erbjuda, kan väcka något bra och spilla över på framtiden.

Nu finns det säkert de som tycker förfärligt SYND om dessa hundar... Vet ni vad? Jag tycker mera synd om hussarna o mattarna, som förtvivlat ser sin älskling ge dem fingret, medan andra i gruppen lyckas med olika moment under kursens gång.

Sååååå.... se över din hunds vardag. Serveras mat/kontakt/aktivitet allt för lättvindigt? Kanske dags att medvetet SKAPA lite behov hos jycken då!;)

En övning som jag delvis snott av duktiga, härliga Eva Bodfäldt kommer här:
Hade som sagt en härlig labbekille på besök. Han var väl egentligen inte så värst svårbelönad på hemmaplan, men här hos mig, med massa hundlukt över heeela baksidan, var varken godis eller kamptrasa rätt melodi. Det kunde inte övertrumfa dofterna helt enkelt... Ok, vad i jösse namn ska vi hitta för belöning då? Hör och häpna, bättre än både mat å kamp var faktiskt när matte (med milt tvång från min sida) kastade sig på backen och pussade, jollrade, klappade å knuffades! Killen blev salig! Härligt, sånt ska man ta väl vara på!

Så, vi bestämde oss för att låta honom hitta en doftfläck och när han var tillräckligt inne i den klev matte helt enkelt dit å ställde sig PÅ fläcken. Stod i vägen, helt enkelt. Frustrerad labbe puffade å fixade, försökte komma åt, men när det bara inte GICK, tittade han frågande upp matte, som svarade med jubelparty å brottningsmatch! Man kan ju såklart även som belöning, låta hunden nosa vidare, men det KÄNDES i detta fall bättre att göra såhär. Vi gjorde om det flera ggr och för varje gång, tittade han upp snabbare. Till slut blev det så, att han i samma stund som doftfläckarna kom i hans nos, började vifta på svansen. han visste ju, hur härligt det skulle bli!

Så, vi använde lukterna helt enkelt, istället för att reta oss på dem.

Ojojoj, NU har vårterminen kommit igång på allvar!
Tävlandet har åxå dragit igång: I påskas var vi tre dagar i Skåne o körde agility. Blandade resultat... jag körde bort oss i VARJE individuellt lopp!! Katastrof!! Min duktiga, underbara vovve var härligt lyhörd, så det var helt min egen tajming som strulade! Däremot satte vi en inoff öppen klass med noll fel å en tredje plats av sådär 123 ekipage! DET var bra!! Och vårt lag vann en utklassningsseger med 4 nollade lopp och sex (!!!) sekunder tillgodo på laget med nästbäast tid! Det ni!!

Sedan var jag på egen träning för Jenny Damm ett par dagar senare och har hunnit med ett par privat-hundar här hemma! En härlig labbe-kille på 1,5 år, som helst av allt ville noooosa sig genom min trädgård. Vi fixade med lite kontaktövningar och fick ett strålande resultat! det berättar jag mer om nästa gång! Strax kommer en kurs från vallhundsklubben hit och ska träna lite vanlig lydnad!! Kul!
Ja visst ja, i helgen var jag inbjuden att hålla kurs på Kalmar BK, för deras tävlingsekipage! Väldigt väldigt roligt! Som instruktör är det viktigt med utmaningar och det får man verkligen, av att kursare har ambitioner och är på olika nivå!

Nu måste jag diska och städa innan kursarna dyker upp!
PS. på måndag kör jag dessutom igång en agility -Tävlingsförberedande kurs på min brukshundklubb och på söndag (26/4) har vi off agility-lagtävling på klubben. Håll tummarna för oss då!

Halloj i regnet!
Efter en drös helt underbara dagar, kom så regnet å gråvädret tillbaka... Nåväl, det ska ju bli fint igen, till påsk. Jag åker till Skåne o tävlar agility i tre dagar. Det ska bli spännande, vi är grymt ringrostiga, Chili o jag!
Jag har hunnit med två privatlektioner på hemmaplan:

Pumi på agilityträning!
För ett par dagar sedan hade jag en liten urgullig och pigg pumikille, här på träning. Han var ca 2 år gammal, lite splittrad, osäker på människor och... väldigt verbal Milt uttryckt. Vi skulle träna agility-grunder (utan hinder) men började med att titta på skällandet. Det väldigt trevliga paret som äger hunden, berättade att han skällt sig igenom hela valpkursen. Hade de inte fått hjälp då? nej, de fick stå på långt håll o titta på alla andra... Man blir ju beklämd!
Jag kan tycka såhär: Visst måste hunden lära sig, att människor i omgivningen inte är så läskiga, men att bara nonchalera gapandet och låta jycken stå och varva upp sig är heller inte bra! Man kan gott tala om för en hund, att "Så, nu räcker det!" Det kan ofta hjälpa till att få hunden att tänka o agera annorlunda om man bara får stopp på maskineriet i stämbande;) Om hunden blir tyst, tvingas andra funktioner i rörelse, så som nosande, tittande, observerande, undersökande...
Naturligtvis ska inte en osäker hund PRESSAS i dessa omständigheter, främmande personer får helt enkelt totalt nonchalera hunden.

Vad vi gjorde är enkelt och i mångas ögon kanske inte så otroligt vänligt, men mkt effektivt! Så fort skällandet börjar, sträcker man lugnt kopplet lite, rakt upp. Nej, vi ska inte rycka, vi ska heller inte hänga hunden;)) Vi ska bara ge den en liten, oväntad och lätt obehaglig konsekvens. I samma sekund som hunden förvånat avbryter, slackar kopplet. VIKTIGT VIKTIGT: Vi blandar INTE in ngt som helst socialt straff med röst, blick eller kroppspråk. Tittar inte ens på hunden, utan fortsätter prata med varandra och låtsas som det regnar... Det hade väldigt snabb effekt och killen blev nog tystare på någon minut än han varit på länge... En rolig konsekvens blev även, att han mot slutet av en-timmeslektionen, helt frankt kom fram och nosade över mig. Härligt!
Vad gäller agilityn, kommer detta ekipage att bli toppenduktiga! Det här är en vovve med hjärna!!!

Miranda på allmänlydnad!
Lilla Miranda var här idag, precis innan regnet kom, vi hade tur! En liten chihuahua vill inte gärna bli plaskvåt... Miranda fyller snart ett år och har varit runt i några olika hem. Hon är verkligen världens sötaste! En riktigt robust och framåt liten chi, med massor av fart i tassarna! Orädd för händer och gillar att bli upplyft, även av främmande! Jag fick raskt flera pussar! Gulle:)

Vi tittade lite på olika inkallningsövningar och kikade på trixinlärning av bakdelskontroll o Leta Godis. Ja, lite sånt pyssel! Min egen Jaffa var otroligt förtjust i denna lilla hund, det var väl inte direkt ömsesidigt... även om Jaffa lade sig platt för att liksom krympa sig. Åh, jag hoppas att detta ekipage bestämmer sig för att gå agilitykurs ngn gång! DET hade varit så häftigt!!
Nu ska jag ut med hundarna i blötan!

GLAD PÅSK ALLA!!!
Vi hörs efter helgen!

Igår höll jag en vidareutbildning för mina instruktörskompisar på brukshundklubben!
Jättekul o lite pirrigt, faktiskt! Det var ett gäng om sju ekipage, en liten boxervalp o resten vuxna hundar. Vi pratade om och provade olika övningar att använda på valp/unghundskurser, med syfte att öka husse o mattes aktivitet och engagemang, utveckla lek o belöningar, öka följsamheten. Vi provade även olika nivåer på störningsträning.

Eva Bodfält har uttryckt det väldigt klokt, på de utbildningar jag gått för henne: Man utvecklar inte övningarna genom att göra dem svårare, utan genom svårare situationer! Om vi tar platsliggning inför tävling tex, så tränar vi alltså NÄRA hunden hunden först och lägger på mer o mer störning. Inte förrän hunden ligger tryggt med mig nära, vad som än händer, ökar jag avståndet oss emellan... Varför bygga in osäkerhet?

Något jag ofta gjort, är att flytta ut olika moment FRAMFÖR mig, istället för att träna statiskt, med valpen vid sidan. Du behåller full kontroll o kontakt och kan göra i princip allt backandes med hunden framför dig: Ställande, läggande osv.
Träna även in att belöningen kommer vid vänster sida, så att det blir en trevlig plats att vara på, vilket bilderna nedan visar! låt hunden JOBBA för att komma ifatt sin belöning vid sidan, genom att arbeta i cirklar IFRÅN hunden, den måste JAGA lite för att få sin trasa!

Fler bilder i min privata BLOGG!

Tur man har en almanacka!!
Synd bara, att den blir full så snabbt... Året behöver fler dagar, eller veckorna fler veckodagar, eller dygnet fler timmar... Nåväl, bara att göra sitt bästa.

Sitter med kursplaneringar och ibland är det knöligt att få ihop det. Jag ska nu under vår/försommar hålla en Tävlingsförberedande kurs ideellt på min brukshundklubb, samt köra igång minst en fortsättningskurs och två-tre valp/slyngelkurser i egen regi.
Sedan har jag ett gäng small/mediumhundar som hänger på låset och vill ha en agilitykurs åxå! Och hela maj-juni är det egna tävlingar VARJE helg!! HAHAA!!!
Så, jag återkommer med ett bloggeri så fort jag brottats klart med min planering!
Javisst ja, jag har anmälningar till både meditation, tarot och psykometrikurs också. Hmm...

Livet é väl inte BARA hund??!

Tja, snön höll sig undan, men inte regnet!
Hu, riktigt tråkväder idag... När jag gjorde iordning på agilitybanan inför dagens privatlektion, strilade det idogt. Blöt som en rugguggla tog jag emot det trevliga jackrussel-ekipaget. Som tur var, fick vi sedan uppehåll! Tack till vädergudarna!

Det visade sig vara en vovve med otrolig inlärningskapaciet, han förstod alla övningar i rasande fart. Vi tittade på hindersug och släpp. Vi gick igenom framför/bakombyten, både med o utan hinder. det gick fint! Även slalom hade lillkillen börjat förstå, matte fick i läxa att hålla handen närmast hunden väldigt stilla och hunden hittade vägen mellan portarna plättlätt. dessutom var det inga problem att köra både höger och vänsterslalom! Jättebra! För de flesta hundar, finns det en svår sida och detta oftast beroende på, att föraren glömt att träna sin hund att vara på BÅDA sidor om föraren! Om man kör slalom med "visa-metoden", alltså lockar med godis i handen, är det viktigt att plocka bort den hjälpen så fort som möjligt. Annars får du7 en hund som söker handen (godis) och inte själva hindret. Detta gäller ju faktiskt alla hinder! Lär hunden principen att "först göra, sedan få!" Det har du stor nytta av i bla. agilitysammanhang.

Vi hann även, på lite övertid, att gå igenom kontaktfältsträning. Jag vill, att hundarna ska SKYNDA sig över alla balanshinder! Fortfort ner mot marken! Där stannar man, med framtassarna i backen å får sin belöning. Två på-två av. Sedan lär man hunden att vänta på släppa-ordet, ex Okej! Vi gjorde några Okej-övningar som jag beskrev i förra inlägget. Det tyckte hunden var riktigt skoj!

ett tips: Har du en lite stökig unghund, så se till att det är ordning å reda MELLAN momenten! Det blir lätt så, att man kör en övning och sedan lämnas hunden att strosa runt å hitta på egna små hyss, medan man funderar över nästa övning. Ta den kopplade hunden till övningen, koppla loss, kör på, belöna rikligt och koppla sedan upp hunden igen i väntan på nästa sekvens. Ordning å reda och full kontroll! Strosa å dona, får du göra när vi är klara!

Imorgon blir det som sagt heldagskurs på en av klubbarna i trakten. Rapport kommer.
Hejhopp och trevlig helg!

Nu börjar så smått kurs och tävlingssäsongen komma igång, det är härligt!!
Förra lördagen, den 21:e, var jag inbjuden att hålla en-dagskurs för agility-tävlingsekipage på en av klubbarna i närheten. Jag ska dit även i övermorgon och träffa ett nytt gäng. Det är alltid väldigt spännande att se nya, blivande tävlingsekipage!
Grupperna är blandade vad gäller erfarenheter, där finns allt från erfarna klass III förare, till dem som inte startat officiellt ännu. Utmaningen ligger i, att göra övningar som kan varieras oändligt i svårighetsgrad, så att det passar till alla. Man måste individanpassa, ett minimum-krav på en instruktör, tycker jag.

Även om alla naturligtvis har egna specifika små detaljer att slipa på, är det vissa grunder, jag vill köra på en en-dagskurs. Handling till exempel, kan man ju slipa på i det oändliga! Jag vill se, att förarna har ett konsekvent och tydligt system av signaler, som hunden förstår. Desto viktigare, ju högre farten blir... Jag vill se, att föraren kan göra ett bra, effektivt framförbyte, att hunden förstår bakombytessignalen och inte vänder åt fel håll efter hindret (sk. fulsnurr).
Finns det ett system på kontaktfälten? Har hunden en tydlig målbild? hur fungerar startsituationen? Tjuvar hunden och är föraren tydlig? hur ser motivationen ut? Vill hunden verkligen springa fort och anstränga sig?
Har den hindersug å släpp? Dvs. satsar hunden på hindret, oavsett förarens position och kan hunden jobba på lite avstånd från sin handler, om det krävs?

Starter!
Det här ska ju inte bli en instruktionsblogg, men jag kan inte låta bli att poängtera vikten av en konfliktfri start i agilityloppet...
Det är värdefullt att kunna lämna sin hund framför första hindret och placera sig själv strategiskt en bit in på banan! Ibland vill man kanske även starta samtidigt med hunden, men också då, ska hunden lära sig att vänta på klarsignal!
Detta tränar man in utan hinder till att börja med. Själv, har jag köpt konceptet med ett sk. "släpp-ord" som i princip betyder; Nu får du gå. Det här ordet används vid start och på kontaktfälten och ingen annanstans i agilitybanan. Det är ett unikt och lite heligt ord! Jag använder Okej!
Det är lätt att ladda ordet (vi vill ju inte att jycken sitter å sover i starten, den ska vilja explodera iväg!): Kampa upp hunden med en liten trasa, ta loss kampgrejjen, håll hunden peppande i halsbandet, trissa lite med trsan, håll den så plötsligt blixtestill, säg OKEJ!! och släpp hunden.... som förhoppningsvis kastar sig fram å hänger i trasan.

Nästa steg kan vara, att en medhjälpare håller hunden, du går/springer iväg, ropar OKEJ varvid medhjälparen släpper hunden som kutar ikapp och tar trasan.
Sedan gäller det att kunna lämna hunden sittandes, full av förväntan på att få springa. Den ska sitta kvar även om du peppar å trissar: Ska vi köra då? Kom igen då! Klara.... färdiga.... osv.
Så blir du helt stilla ngn sekund, säger OKEJ och låter hunden komma in till trasan.
Varför ska man bli stilla då? Jo, hunden ska lära sig att gå på ordet, inte rörelsen! Den ska verkligen LYSSNA efter det härliga släppa-ordet! I princip ska du kunna stå på huvvet å joddla, hunden ska vara kvar och vänta på sitt ord!
Låt hunden tjuva EN gång på tävling, så kan det vara kört sen...

Annat som man kan träna utan hinder är ju att springa på båda sidor och även hänga med i tempoväxlingar! Framför o bakombyten kan man åxå göra med sk frihandling och en sak som de flesta hundar tycker är kul, är att få springa och runda en stolpe eller ett träd! På ex kommandot UT skickar du hunden att springa i full fart bort från dig, runda ett träd och komma tillbaka i full rulle, för att få sin leksak!

Nähä, nu hinner jag inte mer! Imorgon bitti kommer en liten hund på privatlektion i agility! Kul, ska det bli, bara snön håller sig undan...